Kroppen- mitt hem i universum

 
Ibland får jag frågan varför jag ”fokuserar” så mycket på kroppen i kyrkliga sammanhang.Mitt svar är att jag är övertygad om att kroppsnärvaro och "själsnärvaro" hör ihop. Detta holistiska synsätt är ju på intet sätt nytt utan en del av en kristen tradition. Jag vill hellre tänka att det är själen som har en kropp snarare än tvärtom. Kroppen är vårt enda hem i universum, vår tillhörighets hus här i världen. Den är i grund och botten en mängd "medlemmar" som arbetar i harmoni för att göra vår tillvaro i världen möjlig.


Människans hud är porös, så att världen kan flöda genom oss, våra sinnen är som porer som släpper in världen. När man ger akt på sinnenas vishet blir man inte flyktig i sitt eget liv eller fast på en plats som man konstruerat med sitt intellekt eller sin egen vilja.


Kanske ger du dig tid en stund varje dag för att ge din kropp en stunds uppmärksamhet. Den tycker om när du pratar med den som en vän, tackar den för allt den gör för dig och blir glad när du be om förlåtelse för alla de påfrestningar den fått stått ut med.

Din kropp känner dig mycket väl. Varje del av den har ett minne av sina egna upplevelser och den är medveten om din andlighet och ditt själsliv. Kroppen berättar för oss sanningar som finns under våra yttre livs fasta yta. Den är också medveten om dödens närvaro och förstår på djupet livets flyktighet, känner din smärta och sorg men också din glädje och tacksamhet och det unika i att få finnas till här och nu, en stund på jorden.

Såhär skrev den spanska mystikern Teresa av Avila på 1500-talet;

”Kristus har ingen annan kropp än din,
inga andra händer än dina
inga andra fötter än dina.
Genom dina ögon är det
som Kristus med medkänsla
ser ut över världen.
Med dina fötter är det
som Han går omkring och gör väl.
Med dina händer är det
som Han nu välsignar oss.”

Teresa av Avila
 

Några positiva hälsoeffekter av dans

 
Dans hjälper ditt hjärta-Studier har visat att dans kombinerat med andnings-övningar för bättrade din hjärthälsa.
 
Dans förbättrar minnet- Dans förbättrar ditt minne. Dansträning kan återställa förlust av hippocampusvolym – det område av hjärnan som styr minnet. Dans hjälper till att förebygga effekterna av Alzheimers och andra former av demens. Det har också visat sig att personer med Alzheimers sjukdom kan återfå bortträngda minnen när de dansar till musik som de brukade känna igen.Genom dansa kan du utmana ditt sinne och stimulera hjärnans aktivitet.
 
Dans förbättrar din flexibilitet, styrka och uthållighet- Även dans i liten skala kräver en stor mängd av flexibilitet, styrka och uthållighet som som visat sig ge resultat även psykiskt och mentalt.
 
Dans får dig att känna dig lycklig- Dans är något som praktiskt taget alla kan utöva oavsett ålder kön och språk. Det har visat sig i studier att dans hjälper vid förebyggande av mild depression. Leende och skratt under dans är helt naturligt och en ofta förekommande biverkning vid dansutövande!
 
Dans hjälper dig att bli av med stress och negativa tankar-Dansrörelse minskar stress genom att reglera serotonin- och dopaminnivåer i kroppen.
 
Dans är en social aktivitet som förbättrar självförtroende och självkänsla: Varje gång du lär dig ett nytt danssteg upplever du en ökad tilltron på dig själv och till din egen förmåga och dina energinivåer i kroppen stiger. Ökat självförtroende på ett område överförs gärna till andra delar av livet!
 
 

Ett förkroppsligat evangelium

Berättelser och berättande är en viktig del i mitt liv. Varje människa är en berättelse. Vi mår bra av att få bli lyssnade på, hörda och att få berätta om erfarenheter ur våra liv. Det är också en bearbetning. När jag arbetade som präst inom vård och omsorg på Östermalm, arbetade man aktivt med något som kallades de 6 s:en, där ett av dessa s handlade om att få summera sitt liv. Famna det i sin helhet, det mörka och det ljusa. Att innan vi släpper taget om detta jordeliv få famna sin berättelse, lägga pusslet. Du som lyssnar kanske inte förstår exakt vad det är du sitter och lyssnar till, en till synes alldaglig berättelse ur minnenas kavalkad kan vara just den berättelse som behövde få bli berättad. Du behöver inte värdera, inte ens försöka förstå, bara lyssna, ta emot berättelsen, finnas där.

Berättelsen om vårt liv bor i vår kropp. Det är kroppen som bär den åt oss. Ibland bär den på sorg och vrede och gömmer den på ställen som bara den vet, för att skydda oss. Den sorg som inte blir till tårar från ögonen får andra organ att gråta.

När jag leder ”Helande rörelse- i dans” använder jag mig gärna av berättelsens helande kraft. Ofta berättelser ur bibeln, som är en guldgruva att ösa ur vad gäller livsskildringar. Det är inga perfekta människor det berättas om, utan vanliga människor som försöker leva sina liv och tampas med svårigheter precis som vi också gör ibland. Att få gå in i berättelsen med hela vårt jag. Att låta berättelsen om Hagars liv, Rebecka eller någon annan bibelperson tangera mitt eget liv och mina livsfrågor samtidigt som jag är i rörelse, är kraftfullt och starkt och vi kan ibland överrumplas av våra egna reaktioner.


Att pröva ett nytt rörelsemönster, andas långt ned i kroppen, låta spänningar och låsningar släppa taget om kroppen kan vara omvälvande och förlösande. Det gör att det där som måste ut också kommer ut, bryter sig ut och ibland bara forsar ur oss- skratt, glädje, förundran, tacksamhet, sorg, vrede. För mig är det oftast bakåtböjningar av kroppen, när jag öppnar upp hjärtat som gör mig både stark och sårbar på samma gång. Jag blir berörd, och låter mig beröras. Att pröva nya rörelsemönster i en trygg gemenskap med andra öppnar upp för livskraften och glädjen i livet. Det är som om jag andas lättare, känner mig friare- friare i kroppen, friare i sinnet, i världen. Sanningar om mig själv kommer nära. När berättelsen blir kropp, förkroppsligas och berör mitt eget liv och min egen berättelse vävs den samman i en enda gemensam berättelse. Mitt liv bir en tråd i den stora livs-väven, som en del i en helhet som är helande för både kropp och sinne.