Gudsdanserskan

Jag möter ibland människor som säger ”Jag tror inte på Gud!”. Jag har stor respekt för det uttalande. Det är varje människas rätt att tro och tycka som den vill. Om tillfälle ges brukar jag svara med en följdfråga. Vad är det för Gud du inte tror på? Då blir det ibland väldigt tyst, för frågan är inte självklart enkel att svara på, den utmanar. Men de samtal som sedan infunnit sig om man antagit utmaningen har varit spännande, viktiga och berikande. Ofta har jag kunnat hålla med. Den Gud du beskriver tror inte heller jag på!

 

Ordet GUD består av tre bokstäver. Precis som med andra stora ord väcker det bilder inom oss av olika slag. Så är det också med ordet KÄRLEK. Poeter, trubadurer, och författare har i alla tider sysslat med att beskriva vad kärlek är, med det ena ordet mera uttrycksfullt än det andra. En del bilder rör vid något i oss, andra inte och för någon som bär negativa bilder av nära relationer, som i sitt liv blivit sviken och sårad, kan beskrivningarna kännas hånfulla, nästan hotfulla. Vilket trams! Tror du verkligen på det där? Kom tillbaka till verkligheten!

 

Alla bilder passar inte alla, liksom vi kan ha olika musiksmak; en del gillar dansband, andra klassiskt. Texterna och bilderna av kärleken är många och med stor sannolikhet ett ärligt försök att beskriva den erfarenhet man tycker sig bära av upplevelsen. Bilderna är sanna även om jag själv inte bär samma upplevelse. Ibland kan vi bära en skev bild av vad kärlek är och vi behöver hitta tillbaka till bilder som klingar mera rätt inom oss. När vi försöker beskriva och ge uttryck för stora ord som berör är det ibland enklare att börja i dess motsats. Kärlek är inte glåpord och kränkningar, inte att tala illa bakom någons rygg, inte att vara likgiltig inför någon… det är ganska enkelt att fylla på listan och motsatsen kan berätta vad ordet betyder istället betyder för mig, hjälpa mig att tydliggöra vad jag verkligen tycker och ge det meningsfullt innehåll. Kärlek kan då vara att ge uppskattning, att lyfta fram någon och tycka den vara älskvärd för det den är; att tala väl om någon och se den i ögonen när man talar; att känna och bli berörd.

 

På samma sätt som med bilderna av kärlek är det med bilderna av Gud; de är många och de behöver ibland förtydligas och ges mening och innehåll. Det kan vara till stor hjälp att definiera vad Gud inte är! För mig är Gud inte straff, inte dom inte heller någon regelryttare och inte en gubbe på ett moln. För mig är Gud upprättande, uppskattande, tillåtande och närvarande. Det är några av bilderna av Gud jag bär utifrån mina erfarenheter. Oavsett hur många bilder jag än gör av Gud är GUD alltid större, precis som KÄRLEKEN. Det är bilder och ibland kan bilder som hade för avsikt att öppna upp istället begränsa oss ungefär som att ta på sig för trånga kläder.

 

Att tro att en bild som jag bär är den enda sanna rätta leder oss upp i hjärnan; När vi hamnar där vill vi gärna övertyga någon till varje pris om just vår bilds giltighet på bekostnad av någon annans och fastnar lätt i dogmer och regler. Jag tror att de riktigt sanna bilderna av Gud kommer till oss när vi lägger handen mot hjärtat och lyssnar till vårt hjärtas slag; mot hjärtats längtan. Där inne bor Gud, inte på ett moln uppe i himlen. En bild som jag bär och som fångar min upplevelse av gud ä DANS. För mig är Gud dans!

Det är när vi söker oss inåt och lyssnar till vårt hjärtas slag, puls och rytm som dansen i vårt inre kan frigöras… Du dansar i din egen rytm och takt och du kan möta henne/honom själv Danserskan/Dansaren.

 

I ljus och kärlek! /AnneLi

Kommentera här: