Lyssna till ditt hjärta




Kärlek är livets sätt att visa oss vilken väg vi ska gå. Vårt hjärta är vår bästa vägvisare. När hjärtat säger Nej! Stopp! Stanna! då behöver vi ta en paus och sluta upp att gå framåt, även om hjärnan manar oss att fortsätta. Vi behöver hitta en rastplats och lyssna noga. Då har hjärtat något väldigt viktigt att berätta som vi behöver visa respekt. När hjärtat säger JA! behöver vi gå steg i vår längtans riktning… men vi behöver inte ha bråttom. Vi kan skynda långsamt. Det är viktigt att fortsätta lyssna och ta sig tid för att förstå vad det är våra hjärtan säger ja till, vad vi verkligen längtar efter och behöver på djupet.

Det är inte enkelt att lyssna till sitt hjärta då vardagens stress, förväntningar och många ljud kan lägga sig som ett sorl och dämpa volymen. Vi hör inte riktigt vad det vill berätta men vi kan känna i hela kroppen att vårt hjärta vill oss någonting och pockar på vår uppmärksamhet. För att kunna lyssna till ditt hjärtas rytm behöver du ge dig själv tid för regelbundet återkommande ögonblick av medveten närvaro. Lägg handen på ditt hjärta, flytta fokus från huvud och tanke ned i din kropp. Lyssna till ditt hjärtas puls och rytm. Svaren du söker, vägledningen du behöver kommer till dig när du låter ditt hjärta leda dig. Lyssna, se dig omkring. Vad är det som behöver hända innan du tar nästa steg? Ska du kanske inte alls ta just det steget? Avvakta så känner du snart vad du ska göra istället, eller om du bara behövde en paus.

 När hjärtat säger Ja, fortsätt, ta steg i den riktningen, även om de är små. Så länge hjärtat ropar ja, fortsätt. Hjärtat kommer att leda dig på din väg, den som är rätt för dig, oavsett vad någon annan säger. Gör och var det du älskar. Visa ditt hjärta att du respekterar det. Och visa världen din kärlek. Det räcker med ditt varma leende, ett omtänksamt ord, en generös handling. Du har kärleken inom dig. Lyssna till den, den bär livet.
 
 
 

Meditation: Bli medveten om ditt hjärtas rytm. Lägg händerna mot hjärtat. Gunga kroppen lätt i takt till rytmen. Öva dig i att skala bort alla tankar och fokusera på kroppens lätta rörelse i takt med hjärtat. Lägg märke till vad som händer i kroppen, kommer någon känsla till dig? Tillåt det som behöver komma upp att vara utan att intellektualisera eller koppla det till en händelse eller fastna i tankar. Känn känslan, famna den och låt den sedan passera genom din kropp. Inga känslor är fula, de bara är. Famna dem i kärlek och respekt, släpp sedan taget. Det vi håller fast styr oss, det vi släpper taget om gör oss fria och öppnar oss för kärleken i våra liv.

 
 
 

”Lägger handen mot hjärtat och låter det leda mina val framöver... Hur man än vänder sig vänder man ryggen åt något. Min blick är vänd mot dans. Det är dansen och dansarna jag söker. Det som är på riktigt och de som vill leva på riktigt, utan masker och föreställningar... nära, nära sitt hjärta” (Dikten Mitt hjärtas slag av A. Amilon)

Att vara trygg i sin egen takt


En medeltida tolkning av Gud gjord av Thomas av Aquino bygger på teorin att det finns en intelligens som existerar inne i tingen själva. Denna feminina kreativa intelligens, i medeltida skolastisk tappning, anima mundi, är ett andligt kontinuum som orsakar de meningsfulla sammanhang som tingen existerar i. Thomas av Aquino hävdade att denna anima mundi existerar i människosjälen, och den är även principen bakom det mänskliga medvetandet.

En del menar att människans nutida strävan efter materiell trygghet egentligen är en längtan efter Gud eller den trygga moders- eller fadersfamnen som vi som barn längtar efter. I bibeln presenteras stundom ett sätt att leva som är väldigt otryggt. Jesus säger: ”Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig.” Tryggheten i livet är här inte förlagd till materiella ting utan istället till något bortom det materiella, det han kallar ”Guds rike” eller ”himmelriket”.

En teologi som endast försätter detta rike i en eskatologisk framtid har en tendens att missa målet, tror jag, (och det är ju synd!!). Istället behöver denna aspekt ta plats i en närvarande nuvaro. Gudsriket och tankar om himmelriket framstår som en komponent som kan tillhandahålla den trygghet och inre vila som människan längtar efter. Men det är inte en längtan som kan tillfredsställas materiellt, inte heller i en eskatologisk framtid utan något som existerar här och nu när vi söker oss inåt mot vår inre kärna och essens. I Lukasevangeliet 17:21 säger Jesus ”Guds rike är inuti er”.

Att söka sig inåt mot sin inre röst, sina inre toner, sin inre essens, mot ”anima mundi” leder oss mot samtidigt upp himlarna och mot ett sinnestillstånd av dans. Vi dansar utifrån dem vi är i vår egen takt och rytm tillsammans med andra utifrån varje individs unika egenart och toner. Vi dansar närvarande och nuvarande. Vi dansar äkta och innerligt. Vi dansar” det sjätte steget”. Det steg som tar oss i vår längtans riktning. Vi släpper taget och famnas av trygghet.


”Den som är trygg i sin egen takt och rytm kan tillåta andra att dansa i sin takt och endast så kan vi vara i dans med universum."
 

ATT GE PLATS ÅT UNIVERSUM

När jag blickar tillbaka på händelser i mitt liv kan jag upptäcka att jag varit arg och kämpat emot saker som jag inte kunnat förändra, medan jag inte alltid ägnat tillräckligt med tid åt sådant jag kunnat förändra. Jag har ibland lagt kraften fel och tröttat mig i onödan. Att ständigt kämpa drar oss bort från livet, vi upplever skenbart att vi lever. Det är en lögn som tar oss bort oss från själva livet, stunden och nuet. Den vill också få oss att tro att vi hela tiden måste kontrollera livets alla delar. Det kan tyckas som en motsägelse att när jag släpper taget om livet så kommer det till mig av sig själv. Min mormor som inte hade körkort satt i framsätets passagerarsäte och bromsade alltid med foten då hon blev rädd att morfar körde för fort. Hon skämtade själv om detta. Det var inte hon som satt vid pedaler och ratt så det fanns ju absolut ingen mening med handlingen. De saker som vi inte kan styra över i livet får vi släppa taget om och slappna av i vetskapen om att livet kommer att rulla på, på det sätt som det bestämmer. Vi måste inte säga åt barnen att växa varje år, det gör de ändå, vi behöver inte påminna universum om att solen ska gå upp. Det finns saker vi kan ägna vår tid åt men det finns andra saker som inte är vår sak att sköta.När vi släpper taget avstår vi från våra föreställningar om hur världen borde bli och accepterar det som är. Vi accepterar därmed att vi egentligen inte vet hur saker och ting ska vara. När vi slutar att söka ta fatt livet kommer det till oss på ett nytt sätt. Du går utanför ritningarna och skisserna för att kunna växa och vara i dans med universum, att leva här och nu med allt det som är Du.

Nu har jag kastat allt till universum
slutat kämpa mot
Nu vill jag famna det ofullkomliga
ge min tid och kraft åt det som kan växa
Efter kampen kommer friden,
ingenting har förändrats
utom jag.[1]


[1] ”Att famna det ofullkomliga”. AnneLi Amilon