Att bli ett med ”den stora Kroppen”



Att dansa ger min själ en slags tillfredsställelse bortom orden. Att som dansledare stanna upp ett slag och titta runt i gruppen medan fri dans och rörelse pågår, är  en upplevelse som ger gåshud över hela kroppen. Så vackert...! Jag talar inte om det där första tafatta ögonblicken då man tittar sig ängsligt omkring och ” skuffar upp och ned” som i Björn Skifs låt ”Krama mig”, utan om ögonblicket när vi släpper den yttre iakttagaren och tankarna på hur vi ser ut och bara låter själva dansen och rytmen leda. Det är magiskt vackert. Alla rör sig i sin rörelse, i sin kropp och samtidigt blir vi till en enda rörelse i ”den stora kroppen.”

En liknande känsla kan infinna sig hos mig i cirkeldansen, de magiska stunder när själva stegen upphör och ringen och cirkeln liksom svävar upp från marken av sig själv och blir till en enda rörelse av rytm och själfull ro. Allt blir till dans, är dans. Det är som om vi gått ur kronos-tiden och in i den tid de gamla grekerna benämnde chairos, en smak av evigheten, ett evigt nu.

Jag är..., du är..., vi är... en enda kropp, en enda mänsklighet...ett med den stora kroppen,... själva varat. Ett med den gud som för Mose delger sitt namn: JHWH, namnet som talar om närvaro och som betyder "Jag är" eller "jag är den som är...".
 
 
 
 
 
Dans i Waxholms kyrka 2016

Löksoppa med svamp och tomat

Vegetarisk mat är det som jag gillar bäst. Under många år var jag vegetarian men äter lite kött och fisk numera. Idag lagade jag en enkel soppa på lök, lantbuljong, tomatkross och torkad timjan Jag hade en påse svamp i frysen som jag tinade och stoppade i. Himmelskt gott! Skönt med mat som man blir mätt av utan att känna sig för tung i kroppen.
 
 
 
 
 

Min mormors skafferi

Mat för mig är starkt knutet till kärlek. Min mormor är en förebild som inspirerat mig mycket under min uppväxt men också min mamma och morfar. Mormor använde sig av det talesätt som sägs vara tillskrivet Kajsa Warg: ”Man tager vad man haver” och kunde svänga ihop en god maträtt av det mesta, men alltid med hjärtat.

Nya trender som ”Eat Clean” och ”Slow Food” känns inte så nya ur detta perspektiv. Matlagning fick ta tid, mat som tillagas från grunden. Som tumregel var det några få ingredienser och smakerna var mättade. Från mormor har jag min kärlek till maten men också min frihet i skapandet. Hon kunde grunderna och använde sällan recept. En dyr klenod är hennes anteckningsböcker som jag fick överta efter hennes bortgång, där hon med sin vackra handstil skrivit ned några av de maträtter hon brukade laga.

Mormor kunde precis som jag sukta efter en viss maträtt och njuta som få av den goda smaken. Jag minns alldeles särskilt en kväll när jag kom hem sent från jobbet och hittade getost i den nästan tomma kylen. Jag tog ut den nästan som ett heligt ting, satte in i ugnen och kryddade den ljumna osten med salt och peppar och färsk timjan och ringlade honung över den som pricken över i:et. Himmelskt gott! Så gott faktiskt så att tårarna trillade. Jag åt och jag grät… och njöt i fullan sky.


Att tacka för maten är viktigt för mig. Det gör jag under matlagningen, ibland som bordsbön innan maten eller som oftast efter en måltid, då jag gärna sitter kvar en stund minns smaken och tackar för maten. Det gör att jag känner mig välsignad. Jordens grödor har räckt till mig och jag har fått ansvaret att förvalta dem.

Under många år var jag vegetarian. Numera äter jag kött och fisk, men bara då och då och som tillbehör till en måltid. Jag väljer svenskt kött och jag vill veta att djuret fått leva utomhus och ha det bra. Jag tackar alltid djuret innan jag tillagar det för att jag får använda dess kött som föda. Växterna och grönkraften är min fokus när jag lagar och äter mat, de bär på den gröna kraften som är ett livselixir som leder i dans med universum.
 
 
 
 
Mormor Ragnis böcker.