Löksoppa med svamp och tomat

Vegetarisk mat är det som jag gillar bäst. Under många år var jag vegetarian men äter lite kött och fisk numera. Idag lagade jag en enkel soppa på lök, lantbuljong, tomatkross och torkad timjan Jag hade en påse svamp i frysen som jag tinade och stoppade i. Himmelskt gott! Skönt med mat som man blir mätt av utan att känna sig för tung i kroppen.
 
 
 
 
 

Min mormors skafferi

Mat för mig är starkt knutet till kärlek. Min mormor är en förebild som inspirerat mig mycket under min uppväxt men också min mamma och morfar. Mormor använde sig av det talesätt som sägs vara tillskrivet Kajsa Warg: ”Man tager vad man haver” och kunde svänga ihop en god maträtt av det mesta, men alltid med hjärtat.

Nya trender som ”Eat Clean” och ”Slow Food” känns inte så nya ur detta perspektiv. Matlagning fick ta tid, mat som tillagas från grunden. Som tumregel var det några få ingredienser och smakerna var mättade. Från mormor har jag min kärlek till maten men också min frihet i skapandet. Hon kunde grunderna och använde sällan recept. En dyr klenod är hennes anteckningsböcker som jag fick överta efter hennes bortgång, där hon med sin vackra handstil skrivit ned några av de maträtter hon brukade laga.

Mormor kunde precis som jag sukta efter en viss maträtt och njuta som få av den goda smaken. Jag minns alldeles särskilt en kväll när jag kom hem sent från jobbet och hittade getost i den nästan tomma kylen. Jag tog ut den nästan som ett heligt ting, satte in i ugnen och kryddade den ljumna osten med salt och peppar och färsk timjan och ringlade honung över den som pricken över i:et. Himmelskt gott! Så gott faktiskt så att tårarna trillade. Jag åt och jag grät… och njöt i fullan sky.


Att tacka för maten är viktigt för mig. Det gör jag under matlagningen, ibland som bordsbön innan maten eller som oftast efter en måltid, då jag gärna sitter kvar en stund minns smaken och tackar för maten. Det gör att jag känner mig välsignad. Jordens grödor har räckt till mig och jag har fått ansvaret att förvalta dem.

Under många år var jag vegetarian. Numera äter jag kött och fisk, men bara då och då och som tillbehör till en måltid. Jag väljer svenskt kött och jag vill veta att djuret fått leva utomhus och ha det bra. Jag tackar alltid djuret innan jag tillagar det för att jag får använda dess kött som föda. Växterna och grönkraften är min fokus när jag lagar och äter mat, de bär på den gröna kraften som är ett livselixir som leder i dans med universum.
 
 
 
 
Mormor Ragnis böcker.

Trädgårdsmästarens dotter

Jag växte upp på landet tillsammans med min mamma, mormor och morfar. Min morfar var trädgårdsmästare och tillbringade det mesta av sin tid ute i guds fria natur. Min mamma som var ung när hon fick mig fortsatte vidareutbilda sig på högskola och jag var ute med morfar om dagarna det mesta av tiden, om inte mormor ropade in mig för att baka bröd eller tillaga någon maträtt. Jag älskade att vara ute med morfar lika mycket som jag älskade att laga mat och vara med mormor. Hon lagade all mat från grunden. Det kött vi åt köptes direkt från bonden liksom äggen innan vi själv skaffade höns. Jag var inte gammal när jag satte min första deg, inte heller när jag skalade min första potatis. För mig har det varit viktigt att ge denna delaktighet i matlagning vidare till mina barn även om vi inte bor lika lantligt som när jag själv växte upp.

På kvällarna när mamma kom hem samlades vi vid matbordet i köket, alla fick berätta om sin dag och bordsgemenskapen var en central punkt under mina tidiga uppväxtår. På kvällen läste mamma berättelse ur böcker för mig och fantasin och berättarglädjen är också den något som jag burit med mig från min uppväxt, liksom intresset för att läsa och skriva.

Naturen har en viktig plats i mitt liv, långpromenader och utomhusvistelse är viktigt för mitt välmående liksom dans och andlighet som funnits med redan från barndomen. Söndagsskolan och kyrkan blev en viktig plats för mig att fundera kring det där stora begreppet som de vuxna kallade GUD. En gång i veckan skjutsade morfar mig till Lund där jag dansade jazzbalett. Min danska dansfröken blev snabbt en förebild som jag beundrade och ville efterlikna. Jag minns henne som levande, varm, kreativ och stark men ändå kontrollerad. Hon är urbilden för en dansande ledsagarinna, en av de bilder jag idag bär som en grund för min sinnebild av ett äkta och autentiskt ledarskap. Men även min mormor, mamma och min morfar tjänar som förebilder tillsammans med min ”Momma och Momme” som var min mormors mor och far.

Jag kan se i efterhand hur min uppväxt lade grund för det holistiska tänkande jag bär med mig och som idag är så viktigt för mig, där kropp, själ och ande är en helhet och där alla tre aspekterna måste beaktas och vara i balans för att jag ska må bra. Holistisk hälsa är ett viktigt ord för mig och naturen en påfyllnad både för kroppen och själen och den är också ett andligt rum för mig. Att medvetet ta del av de fyra elementen i form av eld, luft, vind och vatten har blivit alltmer nödvändigt för mig, ju äldre jag blir. Det är där min själs fågel kan flyga fritt och jag får tid att lyssna till min inre röst. Jag känner mig ofta både andligt och jordiskt som trädgårdsmästarens dotter som i tacksamhet får ta del av det jorden frambringar. När kropp, själ och ande är i balans dansar jag med hela universum.

Bilden är från Rosendals trädgård på Djurgården