Gammelmor spindels väv




För länge sedan innan Skaparen hade separerat himmelen från jorden satt de nästan ihop. Fåglarna snuddade med vingspetsarna mot marken när de flög. En morgon när skogens konung, Älg, drack vatten ur sjön såg han spegelbilden av himlen i vattnet. När han tittade upp mot himlen såg han att himlen rörde sig uppåt bort från jorden. ”-Det får inte ske” sa älgen. Han körde upp sina horn i himmelen för att hålla den kvar medan han ropade på de andra djuren om hjälp. Himlen fortsatte att röra sig uppåt. Älg kände att han började tappa fotfästet. och ryckte loss sina horn.

Björn som hade hört älgs rop på hjälp kom rusande. Han tittade upp mot skyn ”- Nej, jag kan inte låta det ske” ropade han. Björn gjorde ett jätte skutt för att hålla kvar himmelen med sina armar. Men snart hängde björnen dinglande i skyn. Han drog ut sina klor och föll i marken.

Många djur hade nu hunnit samlas. De försökte alla på olika sätt att fundera ut hur de kunde fånga himlen. Gammelmor spindel som även hon kommit till platsen sa lugnt och samlat - ”Jag har en idé”

-”Det här är ett svårt problem, svarade de andra, det är för stort för dig. Inte ens älg eller björn kunde hålla kvar himlen. - ”Men jag vet ett sätt som jag tror kommer att fungera”, sa Gammelmor spindel. De andra djuren trodde inte på henne. De svarade - ”Nej, inte nu spindel. Vi har viktiga saker för oss”.

Spindel sprang då till närmsta berg. Hon spann en lång, lång tråd. Hon spann och spann. Så började hon väva en väv. När hon var klar rullade hon ihop väven till en boll, slutändan band hon fast i ett träd. Hon kastade bollen högt upp i skyn och fångade kanten på himlen. Gammelmor Spindel klättrade därefter upp längs tråden så fort hon kunde. Hon sprang över himmelen till andra sidan där hon fäste en ny tråd och vävde en ny väv och hoppade tillbaka till jorden. Hela natten jobbade Gammelmor Spindel med att väva nät som kunde hålla fast himlen vid jorden.

Vid gryningen såg alla djur att himlen hade stigit så högt som spindels nät tillät. Alla djur sprang till Gammelmor Spindel - ”Vi är så ledsna att vi inte lyssnade på dig. Som tack för att du hindrade himlen från att lämna jorden kommer du och dina ättlingar att få leva i våra hem för alltid”
 Sen den dagen kan man finna spindlar i både djur och människors hem även om människorna ibland verkar ha glömt löftet som gavs för så länge sedan.

När du nu tittar upp mot himlen en tidig morgon kan du ibland se Gammelmor Spindels väv hänga ner från skyn. En del människor kommer säga att det är solens strålar som syns, men du vet bättre.

Berättelse från Hopi-indianerna

The Spiderwoman dance

 
 
“Spider Woman’s themes are magical charms and growth. Her symbols are spiders and woven items.  Spider Woman appears in the myths of the south-western Native Americans as a resourceful helper who spins magical charms and each person’s fate. No matter what problems or obstacles you face, Spider Woman creates the right network of energy to put you on the road toward accomplishment.

 

In metaphysical traditions, all life is seen as a network within which each individual is one strand. Spider Woman reveals the power and purpose of each strand psychically and keeps you aware of those important connections in your life. To augment this, get a Native American dream catcher, which looks like a web, and hang it over your bed so Spider Woman can reveal her lessons while you sleep. Or, carry a woven item with you today. It will strengthen your relationship with this ancient helpmate and extend positive energy for success in all you do.

 In Mexico, the Native Americans perform the Hikuli dance today, searching for Peyote for their religious rites. As part of this ceremony, worshippers dance to reach altered states of awareness, honor the ancestors and help crops to grow. So, if your schedule allows, put on some music and boogie! Visualize a web as you move, and empower your future path with the sacred energies of Spider Woman’s dance.”

Patricia Telesco, “365 Goddess: a daily guide to the magic and inspiration of the goddess” 

Berättelsen om Livsspindeln- Den gamla visa spindelkvinnan

En berättelse om Livsspindeln är myten om den gamla visa spindelkvinnan som levde ensam på en plats där varken ljus eller mörker, vind eller regn fanns. Hon var den Gamla Visa vars kraft är bortom mänsklig förståelse, som drömkraft fast renare, som anden i en vision men klarare. Kraften har ingen form eller rörelse, den bara är. Det är kraften som skapar allt och det är makten - kraften i allt som är. En dag började hon tänka på hur kraften sjöng inom henne, hur hon drömde från den, hur hon önskade att hon hade någon att dela sångdrömmen med. Hon visste att detta också var kraftens önskan när nu den var ett med henne.
 I samma stund kände hon en krusning i sitt inre. Hon förstod att hon var gammal och fårad och att kraftens första sång var uråldrig. Krusningen blev till fåror, fårorna blev tätare, mer spindellika och hårdare, en kraftplats tog form som hon gav namnet Nordväst. Senare kom även jorden att skapas ur fåror, förkastningar och skrynklor alla genomströmmade av kraften. Andra kom att efterlikna processen nötter och korn, kaktusar och berg till och med oceanerna. Och människor skulle födas skrynkliga i skinnet och i hjärnan, för att hedra tiden då hon Livsspindeln sjöng kraftsången som formade nytt liv. Spindel var så glad över vad hon såg och så fylld av sångens skönhet. Åter tänkte hon på sin dröm och på nytt kände hon en krusning. Ett flöde av spindellika trådar skapade en ny kraftplats. Detta var nordöst. Kraftsången formade de olika riktningarna och på så vis även årstidernas växlingar. Livsspindel sjöng och sjöng urkraft, så började kraftplatserna röra på sig. De började sjunga med i hennes sång. De sjöng hjärtats sång, det stora mysteriets sång, sången fördjupades, och blev starkare. Under sången steg det två väsen upp ur kraftplatserna. Den visa spindelkvinnan gav dem namnen Ic`stsìty och Nau`tsìty. De var andliga varelser fyllde av kraft och visdom. Hon berättade att deras uppgift var att sjunga flera varelser till liv så att livssången kunde fortleva och skönheten delas av fler varelser.
 Ic`stsìty började sjunga way-a-hiyo, way-a-hiyo, way-a-hiyo, way-a-way-a-ho. Runt henne började virvlande, dansande klot av ljus ta form. Sjungande rörde sig kloten runt den stilla osynliga plats där Livsspindeln, Ic`stsìty och Nau`tsìty var, utåt som i en stor roterande spiral av stjärnor mot rymden. De kastade sig likt långa spindeltrådar av ljus, kraft och sång ut i mysteriet. Kraften danade både mörker och ljus i dansen.
Så börjdae Nau`tsìty att sjunga Aam-i-humm, Aam-i-humm, humm, humm, Aam-i-o,o,o. Livsspindel och Ic`stsìty följde hennes sång och från ljuskloten spanns nya former. I mörkret runt ljusgloberna dansade de form och soliditet åt mörkret. Nya planeter vaknade, stjärnsystem och galaxer skapades, varelser som inte tidigare setts till delade kraftens sång. Tillfreds med sitt arbete vände sig den gamla visa spindelkvinnan mot sina barn och barnbarn och log.
Tillsammans skapade de många världar av vilka några kom att bebos av människor. Också de hörde kraftens sång i sina hjärtan och skapade även sina egna. Ännu sjunger Livsspindeln och hennes spindelbarn och barnbarn kraft till allt levande i livets väv från det stilla centrum där de själva är.
 
Denna skapelsemyt är hämtad ur Grandmothers of the Light av Paula Gunn Allen och fritt översatt av mig.